Augusti började bra! Mer än bra faktiskt! hade 3 veckor utan hetsätning, utan fingrar i halsen och utan ångest! Kände mig frisk och vissa dagar fanns inte ens bulimin i tankarna! 

Sedan hände någonting! Var och hälsade på några vänner. Självkklart blev det en helg med mer mat än vanligt och mer onyttigheter. Vet sedan tidigare att avsked/separationer är något som lätt får mig att trilla dit. Så när jag kände mig stor, uppsvälld och klumig och dessutom var tvungen att säga "hej då" till min bästa vän... Ja, då blev det helt enkelt för mycket. Åh, tänk om jag bara kunde ha stått emot den där känslan av att måsta hetsäta och spy den där kvällen. Om jag inte hade spytt då, ja då skulle jag heller inte ha spytt dagen efter. Och då skulle jag ha klarat en hel månad. Då skulle jag ha mått bra nu! Varför tog jag inte bara en promenad? Varför hyrde jag inte en bra film? Varför satte jag mig inte framför datorn? Varför var jag tvungen att förstöra allt???

Fast mår ändå ganska bra ikväll! Tog mig ur den där lilla svackan ganska snabbt och är nu på rätt spår igen! För mindre än ett halvår sedan hetsåt och kräktes jag dagligen (ibland flera ggr per dag). Jag var deprimerad och orkade inte bry mig om något. Den här månaden har jag "bara" hetsätit och kräkts vid 3 tillfällen (alla under samma vecka). Jag har haft mycket att leva för och jag har stundtals glömt bort min bulimi.

Känns spännande med en ny månad! Bara att fortsätta!
Kram på er!