Väga mig?

Ska jag våga? Våga kliva upp på vågen?

Har ingen våg och har inte vägt mig sedan början av maj. I helgen åker jag hem till mina föräldrar, så frågan är om jag ska väga mig då? Vill inte veta hur mycket jag gått upp! Är så rädd för vad vågen ska visa!!! Men samtidigt vill jag veta och förmodligen kommer jag inte att  kunna låta bli. Men tänk om jag förstör allt! Vet att jag kommer att få panik om jag ökat i vikt och då är risken stor att jag blir sjuk igen. Just nu mår jag ju trots allt ganska bra...

 

Jobbig period igen!

Känns som om jag bara äter, äter och äter. Vet inte varför? Svårt att äta regelbundet. Blir ofta en massa småätande och för mycket bröd!!!! Som vanligt känner jag mig tjock och fet, varför kan jag inte få vara normal???

Hotellfrukost!

hotellfrukosten var lyxig och god. Tog en extra portion med gott samvete! Jag har haft en lugn och underbar morgon med mamma och kamrater. Nu blir det shopping, fika och stadspromanader. Jag njuter!!! 

Underbara liv! 
Kramar  

Lunchbuffé

Hatar buffé! Alltid luras man att ta om och äta för mycket. Alltid denna ständiga ångest efteråt!
Åt en av stor thaibuffé tillsammns med jobbarkompisarna under lunchen idag. Åh, så gott det var! Självklart blev jag proppmätt och fick dåligt samvete över allt friterat och alla smaskiga grytor jag proppade i mig. Men det blev faktiskt inte värre än så! Har ätit både mellanmål och middag och känner mig nöjd över dagen! (ok, jag erkänner att jag tänker lite extra på magen just nu. Oroar mig lite för hur jeansen ska sitta imorgon. Jag vet att det bara är dumheter, men kan inte låta bli...)

Hur går det för er?
Kram

Utvärdering av Augusti

Augusti började bra! Mer än bra faktiskt! hade 3 veckor utan hetsätning, utan fingrar i halsen och utan ångest! Kände mig frisk och vissa dagar fanns inte ens bulimin i tankarna! 

Sedan hände någonting! Var och hälsade på några vänner. Självkklart blev det en helg med mer mat än vanligt och mer onyttigheter. Vet sedan tidigare att avsked/separationer är något som lätt får mig att trilla dit. Så när jag kände mig stor, uppsvälld och klumig och dessutom var tvungen att säga "hej då" till min bästa vän... Ja, då blev det helt enkelt för mycket. Åh, tänk om jag bara kunde ha stått emot den där känslan av att måsta hetsäta och spy den där kvällen. Om jag inte hade spytt då, ja då skulle jag heller inte ha spytt dagen efter. Och då skulle jag ha klarat en hel månad. Då skulle jag ha mått bra nu! Varför tog jag inte bara en promenad? Varför hyrde jag inte en bra film? Varför satte jag mig inte framför datorn? Varför var jag tvungen att förstöra allt???

Fast mår ändå ganska bra ikväll! Tog mig ur den där lilla svackan ganska snabbt och är nu på rätt spår igen! För mindre än ett halvår sedan hetsåt och kräktes jag dagligen (ibland flera ggr per dag). Jag var deprimerad och orkade inte bry mig om något. Den här månaden har jag "bara" hetsätit och kräkts vid 3 tillfällen (alla under samma vecka). Jag har haft mycket att leva för och jag har stundtals glömt bort min bulimi.

Känns spännande med en ny månad! Bara att fortsätta!
Kram på er!