Dagarna går...

...och jag slösar bara bort dem.

Hur kan det vara så förbannat svårt att skaffa sig ett liv utan bulimi?

I helgen var jag övertygad om att jag skulle klara det. Jag mådde bra och förvånades över hur lätt det gick med maten. Under veckan har jag både hetsätit och spytt i mängder. Nu undrar jag HUR jag någonsin ska ta mig ur det här... 

Kroppsblind

Har varit på stan och shoppat nu på förmiddagen. Hittade en läcker tröja för halva priset. En långärmad svart mjukiströja i kavajmodell. Provade den, men tvekade... Visst var tröjan snygg, men kanske var den en storlek för liten för mig ändå? Så stack expediten in sitt huvud i provhytten:
-Hur går det, kan jag hjälpa till med något?
-Nja, jag gillar den här tröjan, sa jag. Men är den inte lite för liten för mig?
-Nej, du ska absolut inte ha något större, utbrister hon utan att tveka. Tänk på att kläder som sitter löst gör dig ännu smalare. Den där sitter ju perfekt på dig, den framhäver din midja.
-Hmm,
sa jag och bestämde mig. Ok, då tar jag den! =) 


Ännu smalare? Min midja?
Vaddå, som om jag vore smal och hade en midja att framhäva??? Är hon helt blind?

Eller är det kanske jag som är blind för hur min kropp ser ut?

Nu jäklar!!!

Idag ställer jag mat-och sovklockan!
Jag har klarat att ta mig ur bulimins järngrepp förr, så jag SKA klara det nu också.
Jag vet hur man gör!

Enda skillnaden är att jag nu ska ta mig ur detta en gång för alla!

Önska mig Lycka till!
Kram till er!

Allt bra och sen störtdyker jag (igen!!!)

Ena dagen är allt bra och jag tror verkligen att allt kommer att ordna sig. Nästa dag är allt botten igen. Kommer jag någonsin att bli frisk? Känns som om livet passerar medan jag är fångad i min bulimi. Hur blir jag fri?
Idag är iallafall bättre än igår.

Hoppas ni njuter av sommaren!
Själv ska jag verkligen anstränga mig för att göra det bästa av resten av sommaren. Kanske kanske kommer allt att bli bra ändå.
KRAMAR

Återfall igen

Ska jag aldrig lyckas ta mig ur det här helvetet. Nu är vi inne i mitten av juli, halva sommaren har gått och bulimin hindrar mig fortfarande från att leva. i förrgår fick jag ett riktigt anfall. Kände redan på förmiddagen hur det smög sig på. När jag väl slutade jobba fungerade inte hjärnan längre. Jag levde som i en dimma, händerna darrade, hjärtat bankade, det kröp i hela kroppen, jag var yr och allt jag kunde tänka på var mat, mat och mera mat. Kvällen slutade med en riktig hetsätning och flera timmar böjd över en toastol. Gårdagen blev likadan. Idag har jag varken hetsätit eller kräkts, men ätit har jag. Känner mig så otroligt tjock och vill inget hellre än att bli smal och fin. Vill vara smal, fin och lycklig! Men blir jag lyckligare av att vara smal? NEJ! Jag har redan testat det och vet att jag iinte blir lyckligare. Men jag kan verkligen inte vara lycklig i min kropp nu. Trivs inte. Alla min atankar kretsar kring att jag är tjock, ful och äklig. Kanske är det inte sant? Men det är verkligen så jag känner det nu. Varför kan jag inte bara få leva ett normalt liv????

Hjälp mig! Vad ska jag göra?

Ska det gå vägen ändå?

Känner mig friskare än på länge =) Jag är inte helt perfekt, men jag tror mer på mig själv nu!

Våga lyckas!

If you can dream it,
you can do it!

Proppmätt, men äter ändå

Mycket cykel, sol och avkoppling blev det idag. Har dessutom precis kommit hem från en trevlig grillkväll med en massa mat och kubbspel. En härlig dag och en lyckad kväll! Ändå känner jag mig inte nöjd och avslappnad. Antagligen beror det på att jag tycker att jag ätit alldeles för mycket, vilket gör att jag har dåligt samvete och känner mig tjock nu (igen!!!). Även om jag tycker att jag åt massor, så åt jag nog egentligen inte mer än någon annan. Fast fattar inte varför det ska vara så svårt att sluta äta när man är mätt. Bara lägga ned besticken och sitta och prata. Varför kan jag inte bara känna mig nöjd, luta mig tillbaka och umgås efter maten? Nej, istället kretsar alla mina tankar fortfarande på maten. Ska jag ta en bit till? Åh, borde inte ha ätit såhär mycket? Bara en liten klick poatissallad till? Tittar de snett på mig om jag tar en kaka till? Vad tänker alla andra om mig nu? Tycker de att jag äter alldeles för mycket ? Ser de hur mycket sås jag tar ? Skulle någon märka om jag smyger mig in i köket och tar en brödbit till? Tycker de att jag är stor som ett hus? Kommer jag att klara kvällen utan att kräkas när jag kommer hem? Varför kan jag inte skratta och vara som alla andra? Äh, nu är det ju redan försent. Kan lika gärna fortsätta äta och sen kräkas när jag kommer hem. Eller kan jag smyga in på toan och få upp allting redan nu? Undrar om det är någon som anar vad jag tänker på? Ser de att jag har bulimi?  Hatar min bulimi. Lämna mig ifred nu!!!

Kom till slut fram till att det inte är alltför farligt att känna sig proppmätt. I alla fall inte om man jämför med hur det skulle kännas att kräkas och trillar dit igen. Tog därför en promenad istället när jag kom hem. Väl tillbaka var jag fortfarande inte lugn, utan åt upp det lilla som var kvar av buffébrödet. Eller åt och åt... Jag stoppade in brödi munnen, tuggade och spottade ut. Tog mer bröd, tuggade och svalde. Mer bröd! Tugga! Spotta! Mera bröd in i munnen! Tugga! Spotta ut! Mera bröd! Tugga! Spotta! ................................................... Dags att sluta, annars kommer det att sluta med att jag hetsäter och spyr. Lyckades ta mig ifrån köket och hit till datorn. Och nu känner jag mig faktiskt helt ok igen! Klarade alltså kvällen! =)

Kramar

lördag

Sovmorgon och frukost framför tv:n. Nu tar jag min picknickkorg och ger mig av på cykeln...
Ha en bra dag!


Utflykt imorgon?

Hej på er alla!

Så är vi mitt inne i sommaren och imorgon är det lördag. Det betyder ledighet och strålande sol =)
Så vad gör ni imorgon?

Varför inte följa med mig på utflykt?
Gör som jag och förbered er på en härlig dag! Packa cykelkorgen med filt, solskyddskräm och en spännande bok. Gör en pastasallad att ta med till lunch och leta fram en karta över fina cykelvägar.
Imorgon ska jag nämligen ta cykeln och unna mig en riktig picknick. Ingen stress! Ska bara njuta av en lång cykeltur, ligga i gräset, sola, äta, bada, läsa och koppla av. 

Härligt! 

Får man fråga vad ni tänker hitta på imorgon ?



Kram

Matlagning

För det mesta håller jag mig borta från köket och matlagningen, så mycket jag bara kan. Vill inte frestas av att hetsäta eller fokusera för mycket på mat just nu. Men är det något jag lärt mig under de senaste månaderna, så är det hur viktigt det är för mig att äta riktig mat (på regelbundna tider). Klarar inte av att leva på yoghurt, frukt och keso. Nej, sådana dagar med alldeles för lite mat/kalorier leder bara till ett enormt hetssug senare. Inte heller fungerar det att enbart leva på smörgåsar och smågodis heller. För mycket bröd och sötsaker, ger mig bara ångest och ännu mera hetssug. 

En annan anleding till varför jag håller mig borta från köket, är för att jag är urdålig på att laga mat. Jag är verkligen urdålig! Och tänker man efter så är det ju inte så konstigt ändå... Jag menar; när skulle jag ha lärt mig att laga mat? I flera år har jag ju levt på smörgåsar, smågodis, kakor,  choklad, socker, tårtor, chips och all annan tänkbar hetsmat. Visst har jag rört ihop mängder av sockerkakssmet och fixat miljoner med ostmackor, men att laga riktig mat har jag ju nästan aldrig lyckats med. Kanske kan det bli ändring på det nu?

Idag fick jag trots allt lust att laga mat. Kände mig lugn och njöt av att pyssla i köket samtidigt som jag lyssnade på musik. Blev en fiskgratäng och en stor sallad och det smakade faktiskt riktigt gott! Känner mig mätt och nöjd nu. Att koppla av med matlagning är inte så dumt ändå! Till och med lite roligt var det! Kanske blir det ett av mina nya intressen. Att skapa god mat i lugn och ro. Ännu roligare blir det förstås om man får bjuda på maten, så kanske bjuder jag er på ett lyckat recept någon gång i framtiden. 

 

Kram