Packar för fullt
Att oacka är inte min grej! Har fyllt alla väskor samt mina gigantiska flyttlådor. Bilen är fullproppad, men ändå står så gott som alla mina prylar kvar här i lägenheten :( HUR PACKAR MAN SMART ? Nån som vet?
Packningen går som sagt åt skogen! Men allt annat går bra! Känner inte längre något behov av att hetsäta och vill absolut inte kräkas. Över en vecka sedan jag kräktes sist nu. Har haft mina svackor här under våren, men i det stora hela blir det allt glesare mellan de gånger jag trillar dit. Visst överäter jag ibland och visst finns de ständiga tankarna på mat och vikt fortfarande kvar, men ändå... Känner att det går framåt. Känner att det här kommer att bli bra!
Imorgon bär det av =)
God Natt!
//Wilma
Ps: Måste erkänna att jag hade en enorm ångest för dubbelmackan med ost och skinka samt den snickers jag tryckte i mig under eftermiddagen. Varför åt jag? Stress kanske? Eller vemod? Är ju trots allt trist med alla dessa "Hej då", farväl och kramar...
Här kommer däremot en glad må-bra-kram till er alla! =)
KRAM
Ordning i oredan
En lägenheten överfull av prylar, kläder och papper. Det senaste året har jag dessutom skjutit upp massor av saker jag skulle ha gjort. Alltid gått och tänkt att jag borde ta tag i än det ena än det andra. Allt har verkligen varit upp och ned den senaste tiden. Tog examen efter 3 år på universitet, vännerna flyttade, jag fick ett vikariat, blev arbetslös, föll för en olycklig kärlek, sa upp lägenheten och gled ifrån min familj. Allt har varit ovisst och ingenting säkert och tryggt. Kände mig stressad, ensam och misslyckad. Mitt humör har åkt berg- och dalbana. Bulimin med alla hetsätningar och kräkningar samt all ångest, skuld och förtvivlan har kommit och gått.
Nu börjar jag få ordning på livet igen. Lägenheten är storstädad och jag har snart fått undan allt som skulle göras. Känner mig glad efter en helg med mina kära gamla vänner. Har äntligen packat klart och är förväntansfull inför flytten och mitt nya jobb. Nu väntar ett nytt hem (en gullig lägenhet med både badkar och balkong ), nytt jobb och nya männsikor. En chans att börja om. En chans att lägga grunden till nya vanor och ett friskt liv. En chans att leva fullt ut! =)
Imorgon bär det av. Reser tidigt på morgonen och stannar hemma hos föräldrarna över natten. Vi ska grilla, spela spel och bara umgås hela kvällen. Därefter är det dags att resa iväg mot det nya livet. Ett liv jag kan välja att göra precis vad jag vill med.
Jag väljer att kämpa för att bli frisk! Jag väljer ett liv värt att leva!
Ha en bra dag!
Den senaste tiden.
Jag kan bara inte få min vikt ur tankarna!!! Försöker verkligen att fokusera på annat och inte bry mig om kropp och vikt. Det går inte så bra. Mina min putande mage, mina enorma lår och mina uppsvällda vader gör sig påminda hela tiden. Nu har jag till och med fått dalllriga armar :/
Tack för ert stöd och era kommentarer! Ska verkligen försöka igen med att inte fokusera på vikten. Vågen slänger jag nu en gång för alla!
Efter några veckors samtalsstöd på bulimicenter gick allt så bra. Jag åt regelbundet, jag åt allt, jag åt gott, jag slutade kräkas, jag träffade vänner, jag tränade, jag hade skoj och jag njöt av livet. Sedan började allt sakta att gå utför igen. Jag unnade mig av det goda lite för mycket. Snart satte jag i mig stora mängder bröd, kakor, godis, kex, nötter, glass, pasta och pizza igen. Sov dåligt samtidigt som allt med runtomkring mig var en enda stor röra. Jobb, boende, flytt, vänner och familj flrändrades. Kände mig tjock, stressad, orolig och misslyckad. Fick återfall och hetsåt och kräktes dagligen i ett par veckor. Till slut hade jag stängt in mig hemma där jag struntade i allt och alla, åt enorma mängder mat och kräktes flera gånger per dag. Jag vet hur dåligt denna bulimi får mig att må. Jag vet hur farligt det är att kräkas. Jag vet att jag har ett val. Ändå var det nästintill omöjligt att bryta den onda cirkeln och komma tillbaka igen. Jag ville så gärna bli frisk och få uppleva alla de där glada känslorna som jag hade för några veckor sedan. Hade en hel del verktyg med mig från bulmicentret, men ingenting fungerade... Kanske för att jag inte hade viljan och orken?
Min kropp tog helst slut och efter några veckor nådde jag botten. Förstod att jag måste göra något för att förända min situation. Förstod att jag måste kämpa om jag ens skulle överleva. Läste anteckningarna från bulimicentret, beställde böcker, läste bloggar, surfade på internet, pratade med mamma och grep efter vartenda halmstrå. Hade provat att äta enligt LCHF en gång tidigare och det fungerade då. Gjorde därför ett nytt försök med en LCH-kost och plötsligt var jag uppe ur svackan. Slutade hetsäta och kräkas. Ja, jag slutade till och med att överäta :O. Började sakta känna mig bättre och piggare. Men jag vill inte bli lurad av ännu en "diet" och ta bort livsmedel ur min kost. Jag vill kunna äta av allt och hantera det! Efter 3 dagar, började jag successivt äta kolhydrater igen. Idag har jag inte kräkts på en vecka (Grattis till det Wilma!), men jag missbrukar fortfarande maten. De senaste dagarna har jag överätit av bröd, choklad och yoghurtgodis. Medan andra roar sig, njuter av våren och är med på alla festligheter, sitter jag här hemma och stoppar allt möjligt i munnen. Varför? Hetsäter inte enorma mängder, men överäter varje kväll. Bröd, choklad, nötter, glass, kex osv... Tror det är därför min rädsla för att bli överviktig är så stor. Fortsätter jag såhär blir jag ju snart fet! Varför äter jag egentligen? Måste verkligen ta mig ur det här beteendet innan det blir till en vana som inte går att bryta. Hade inget sug efter att överäta de dagar jag åt enligt LCHF? Är det värt ett försök till? Eller gör det mig bara ännu sjukare?
Åh, just nu är allt ett enda stort virrvarr! Vad ska jag göra?
Tack än en gång för ert stöd!
Min vilja!
En stark vilja!
Jag vill leva, inte bara överleva!
Frågor till er som blivit frisk/friskare ifrån bulimi
Känns som om jag äter hela tiden, men kanske behöver min kropp all denna mat (läs mat plus choklad, nötter, glass, godis, bröd osv...)? Den har ju i åratal fått stå ut med svält, hetsätningar, hård träning, kräkningar samt vitamin- & mineralbrist. Kommer detta sug efter mat att gå över nu när jag slutar kräkas? Eller äter jag av fel anledning? Äter jag bara för att jag är sugen? Äter jag på grund av mina känslor? Äter jag bara för att äta?
Har hört att man ofta går upp i vikt när man försöker bli frisk från bulimi, men att vikten man lagt på sig så småningom försvinner med tiden. Får jag nu fråga alla er som kommit längre i kampen mot bulimin om det stämmer? Kommer vikten att plana ut? Kommer kroppen att stanna på den vikt där den vill vara? Eller kommer jag att fortsätta äta och bli överviktig?
Hur var det för er? Någon som vill vara snäll och berätta hur det kändes? Vad hände med kroppen och vikten när ni tog er ur bulimin?
Kram
Ps: Förlåt för all denna viktfokusering. Vill inte skriva så mycket om vikt, men tyvärr är det dessa tankar och denna oro som tar upp all min energi just nu. Är som sagt inte på långa vägar frisk ännu :/
Har shoppat =)
Åter till packningen nu :/
Morsdagsshopping
På väg tillbaka-På väg att flytta
Mår bättre nu! Ska aldrig mer falla så djupt ned i bulimin igen. Det skrämmer mig att jag så lätt trillade dit igen. Hade jag inte kommit längre än så?
Fast som min kontaktperson sa, så beror det nog på att mitt liv har varit lite rörigt den senaste tiden. Ingen ursäkt, men konstigt vore det ju om inte alla symptomen kommer tillbaka då. Alla vänner har flyttat, ensamhet, jag ska flytta, många farväl, nytt jobb, olycklig kärlek, nya arbetskamrater, krångel med nya bostaden, massor att packa, dålig ekonomi, extrajobb, mycket arbete på gamla jobbet, tidsbrist, dubbelbokade flyttlass, allt som ska fixas och ordnas inför en flytt osv...
Äntligen börjar jag hinna ikapp med allt som ska göras och få ordning på livet igen. Mår betydligt bättre nu. Försöker att inte tänka på vikten (men svårt att låta bli då en hel veckas hets och kräkningar fastnat på kroppen. Nu är jag inne på tredje dagen utan att varken ha hetsat eller kräkts. Känner att jag är på väg tillbaka igen! =)
Ska fortsätta packa nu. Imorgon är det garderoben på tur. Usch, så jag gruvar mig! Gissar att hälften av alla mina kläder är för små nu.
Frågan är: Ska de slängas eller ska de sparas? För att bli frisk måste jag göra mig av med dem, men det är inte så lätt. Kan helt enkelt inte acceptera min nya kropp och alla nya kg. Jag vill ju vara smal/smalare igen. Kan man inte både få vara frisk och smal?
Nästa fråga är: Ska vågen få följa med? Eller ska jag våga slänga ut den en gång för alla?
Kram 
Dagens soliga lunchpicnic med vännen, lägenhetskamraten och hunden :)
Allt måste få ta sin tid!
Vill vara frisk NU, men måste nog ha lite tålamod...
Vara snäll mot mig själv! Aldrig ge upp!
Känns lite bättre nu. Snart tillbaka!
Kramar till er alla!
//Wilma
Bloggpaus
Ta hand om er! Kram
För små byxor
Paniken är stor! Ska ut ikväll, på date faktikst:), och skulle precis ta på de nya svarta byxor. Köpte dem för en månad sedan och då satt de perfekt. Nu får jag inte ens upp dem över höfterna!!!
Tur att jag slängt ut vågen. Vågar ju inte ens tänka på hur många kg jag lagt på mig. Näe, nu får det vara nog! Detta måste få ett slut, annars kommer jag snart att vara stor och fet.
Innerst inne vet jag att det förmodligen bara är bra. Några kg extra på min kropp är enbart sunt, men vad hjälper det? Varför kan inte jag få vara lika smal och snygg som alla andra? Varför kan inte kläderna sitta snyggt på mig med? Jag saknar min gamla kropp! Jag saknar mina magrutor! Jag saknar känslan av en snygg kropp!
Förlåt för mina dumma tankar. Tänkte att jag skulle skriva av mig här, lämna alla sjuka tankar och nu enbart ha en härlig kväll!
Kram
Rutiner tack!
Idag har jag en ledig dag och tänkte faktiskt ägna hela dagen till att ta hand om mig själv och må bra. Inga "måsten" idag inte. Har redan tagit en lååång sovmorgon, ätit frukost på balkongen och tagit en lugn skön promenad.
Pratade med min kontaktperson på bulimicenter tidigare och vi kom fram till att jag ska försöka ta det lungt, börja föra matdagbok och få ordning på maten igen idag samt vara noga med att sova tillräckligt många timmar. Så idag blir det en lugn dag, bra med mat och en tidig kväll.
Idag börjar jag med min matdagbok här på bloggen. Känner att en matdagbok hjälper mig, men ändå blir det inte av att jag skriver den för mig själv. Därför tänkte jag göra ett försök med en matdagbok här på bloggen istället. Läs den gärna om ni vill och klarar av det. Fick hjälp av en riktigt gullig tjej att fixa till min blogg. Stort tack Shorty! Jag är jättenöjd!
Nu tycker jag att vi alla ser till att ha en härlig må bra dag!
Kram på er !
En bradålig dag
Just nu är jag för mätt, magen är svullen, ångesten har börjat krypa sig på och jag har lite magont efter allt småätande. Kände helt enkelt att jag var tvungen att få skriva av mig här. Innan jag satte mig vid datorn var mina tankar farligt nära "Nu blev det för mycket, nu är det kört...", men nu känns det faktiskt bättre. Jag känner mig lugnare och lite sömnig. Önskar er alla en God Natt!
Kram
Ibland är man lite mer sårbar
Idag är jag trött och känner mig svullen, men idag är jag också medveten om att detta gör mig sårbar. Jag känner mig stark och vet hur jag ska handskas med mina problem. Jag är på gott humör och kommer att klara dagen galant =)
Kram på er!
Can't sleep
Druckit varm mjölk ? Ja!
Avslappningsband? Ja!
Lugn musik? Ja!
Mörkt rum? Ja!
Svalt ? Ja!
Avstressad? Ja!
Sömntabletter? Ja!
Undviker koffein? Ja!
Trött? JAAAA!
Varför kan jag aldrig somna då???
Har sovit dåligt hela veckan, så gick till sängs tidigt ikväll. Ändå ligger jag vaken här och vänder och vrider mig. Kommer förmodligen att vara trött och få dunderhuvudvärk imorgon igen. Allt blir så kämpigt och svårt när man är trött. ORKAR INTE MER!
Sov Gott!
Bra start på dagen!
Sovmorgon och nu frukost på balkongen = Vardagslyx! :)
Stå på egna ben nu?
Idag pratade vi om min rädsla över att bli lämnad ensam med min bulimi samt min oro över att jag återigen ska hamna djupt nere i bulimins värld. Hur ska jag klara av det här alldeles själv? Tänk om jag inte klarar det... Tänk om jag aldrig blir frisk... Tänk om jag föralltid ska leva med denna ångest, svälten, mina hetätningar och alla kräkningar... Ja, då kommer jag sannerligen inte att leva länge till. Jag måste klara det! Jag ska bli frisk!
Hur som helst så kom vi överrens om att jag ska ta stöd av min blogg de närmaste veckorna. Kanske kan det fungera???
Att få uttrycka all den ångest och förtvivlan jag känner samt att få dela mina tårar med er, betyder nämligen otroligt mycket för mig. Tack för att jag får skriva av mig här! Allt ert stöd och alla fina kommentarer är till en enorm hjälp! Ni är underbara! Vår tanke på bulimicentret idag var att jag skulle fortsätta skriva om mina tankar, mina funderingar och mina känslor här. Jag skulle också börja skriva min matdagbok här (istället för i min söta lilla rosa anteckningsbok) och föra en träningsdagbok (för att ha koll på att jag inte tränar för mycket). Vad tror ni om det?
Själv tvekar jag lite. Jag behöver verkligen allt stöd jag kan få och kommer inte att klara detta ensam. Men samtidigt är jag rädd för att jag förstör för någon av er(?). Jag vill inte att min blogg med matdagbok och träningsscheman, ska lura er till sjuka tankar. Jag vet att jag själv inte klarar av att läsa inlägg som fokuserar för mycket på vikt, kg, mat, smalhet, kcal, träning osv. Jag är inte tillräckligt stark för det än, utan triggas igång, börjar äta mindre, svälta, träna mer, hetsäta och till slut kräkas.
Jag räknar dock inte kalorier och ser ingen anledning till att skriva ut min vikt här. Kommer inte heller att ange den mängd mat jag äter till varje måltid eller presentera tuffa träningsscheman (just nu tränar jag faktiskt inte alls). Nej, tanken är endast att motivera mig själv till att fortsätta äta ordentlig mat på regelbundna tider, att kunna analyera varför det ibland går åt skogen samt att hålla koll på att min träning inte går överstyr.
Vad tror ni?
Ska sova på saken nu!
God Natt & Kram
Måndagmorgon och ännu en "Att-bli-frisk-plan!!
Hur som helst så känns det som om behöver en ny plan, en strategi, för att bli frisk. Så rätt elller fel, här kommer min nya plan. Har provat den och vet att den får mig att må bra.
Tänk vad regelbunden mat, sömn, avslappning och frisk luft kan göra! =)
1 Zzzömn: Sova från kl 22-23 till kl 6-7-8 alla nätter. Vardag som helg (Självklart ska jag tillåta mig att umgås med vänner och vara ute och ha skoj med, men alla andra nätter är det sömn som gäller). Regelbundenhet är A och O när man har sömnbesvär. Sover jag inte blir jag snabbt deppig och trött. Jag får huvudvärk, orkar ingenting och oftast slutar allt bara i en massa hetsätande.
2 Kost: Ska äta dagens alla måltider på (någorlunda) bestämda tider;
Frukost mellan kl 7 och 9.
Mellis mellan kl 10 och 11.
Lunch mellan kl 12 och13.
Mellis mellan kl 15 och 16.
Middag mellan kl 17 och 18.
Kvällsmål mellan kl 21 och 21.30.
Riktig mat till frukost, lunch och middag är det som gäller nu. Mellanmålen är minst lika viktiga! Jag ska alltid ligga steget före och äta föra att slippa hetsäta. Jag ska äta mig frisk!
3 Återhämtning/Avspänning: Är ständigt stressad, alltid uppe i varv och enormt rastlös. Min kropp är stressad efter åratal av hetsätning, kräkningar, svält och sömnbrist. Jag är stressad mina höga krav på mig själv, alla beslut som måste fattas och alla "måsten". Har insett att jag behöver min egen tid för återhämtning. Tid för att koppla av, slappna av, vila upp mig och samla ny kraft. Lugn och ro i vardagen helt enkelt! Ska nu ta mig tid för sådant som får mig att bli lugn och må bra. Yoga, kvällsmys med levande ljus, läsa en god bok, bastubad, bodybutter och vardagslyx av alla de slag! =)
4 Träning: Jag mår så mycket bättre när jag tränar. Jag blir gladare, nöjdare, har inte lika mycket ångest, sover bättre och har inte lika stort behov/sug/begär av att hetsäta. Men det här med träning är för mig en balansgång. Tvingar mig ofta att träna och periodvis blir det alldeles för mycket träning. Tränar då för ofta och för hårt och ibland för att kompensera för de jag ätit. Träningen ska ju få mig att må bra och hålla mig frisk (inte tvärtom). Det ska vara skoj att röra på sig =Rörelseglädje!!! =)
5 Fisk luft och solsken: Jag blir alltid piggare och gladare när jag är ute mycket. En stund ute i dagsljuset varje dag ska väl inte vara någon konst nu när sommaren är på väg och allt? Promenader, sola, ligga på strande, sitta på balkongen, läsa utomhus, picnic, cykla, utflykter, jogga, bada... Ennjoy the sun!
6 Postitiva tankar, vänner som gör mig glad & massor av vilja. Jag ska njuta av livet, ha roligt, må bra och bli frisk.
Nu ska jag verkligen ta hand om mig själv. Ut med det gamla sunkiga och sjuka - In med det nya fräscha och friska. Är ni med?
Kram
Idag -- Imorgon
Haha, som om jag skulle kunna cykla ifrån min bulimi! Vilket skämt! Nä, nu är jag hemma (ensam igen) och alla problem, alla känslor och all ångest finns fortfarande kvar HÄR. Har däremot gett mig tusan på att jag kräkts för sista gången. Att hetsäta och kräkas så att jag riskerar livet finns inte längre!!! Det har jag nu lämnat bakom mig! 
Ändå är det kämpigt nu! Känns som om kroppen sugit åt sig alla smörgåsar och all mat jag stoppat i mig under cyklingen. Idag har jag en sån ångest över min kropp samt över att kläderna sitter åt mer än vanligt. Dessutom har jag precis vinkat av mina föräldrar och är återigen ensam med all som måste göras. Har som vanligt alldeles för mycket inplanerat i veckan. Jobb, extrajobb, packa, tvätta, städa och flytta. All stress och ångest, gör att jag äter en massa onyttigt idag. Mackor, fikabröd, pasta, glass och naturgodis :( Tänker att jag får börja om och ta tag i allt imorgon igen! Orkar inte just nu! Och imorgon är det ju trots allt måndag =)
Hur går det för er?
Cykelsemestern
De sneste dagarna då jag varit på cykelsemester har varit rena paradiset. Förutom ett underbart väder, sällskapet med föräldrarna och en massa upplevelser, var det så skönt att få slippa bulimin och alla måsten ett tag. Kunde bara sitta där på cykeln, trampa och låta tankarna vandra. Rena meditationen! Behövde inte tänka på maten heller. Fanns ingen möjlighet att hetsäta och absolut ingen chans att kräkas (vilken lättnad det var!).
Mina föräldrar såg till att vi stannade och fyllde på våra energidepår med jämna mellanrum. Vi stannade för att vila och äta av vår matsäck. Blev många smörgåsar ute i solen, en och annan chokladbit för snabb energi, mysiga kvällar med pizza och sommarens första glass! Jag kunde njuta av livet igen! Och jag kunde (nästan) njuta av maten! Fast visst fanns tankarna och ångesten där hela tiden... Kommer den här mackan att göra mig tjock? Hur många kcal innehåller egentligen den här glassen? Undrar om jag hinner förbruka chokladbiten på cykeln under kvällen? DUMMA SJUKA TANKAR!!!!
Har iallfall haft några underbara semesterdagar. Tror det var precis vad jag behövde. Nu har jag fått tillbaka lite av min energi och min vilja! Viljan att leva! Viljan att bli frisk! Viljan att kämpa!
Även om det inte riktigt känns så just nu, så vet jag att livet är värt att kämpa för!
Kram
Tillbaka efter 30 mil på cykel
Benen värker, rumpan skaver och huden är lite väl solbränd, men jag är gladare än på länge. Känner mig fylld av energi och vill inget heller än att njuta av livet nu.
Ni har helt rätt! Självklart ska jag lämna all skit DÄR. Försökte tänka att för varje tramptag jag tog, tog jag mig ännu en bit bort från livet med bulimi. Jag rullar iväg på min cykel och fortsatter min resa mot ett frsik liv.
Kram på er!
Cykelsemester
Vi hörs då!
Kramar till er alla!
Vad göra?
Gråter och äter är ju allt jag gör! Känner en enorm ångest över mig själv, min kropp och min vikt (som ökar i rekordfart just nu)!
Hur tar jag mig ur det här?
Smile =)
Le ofta! Hjärnan förstår inte skillnaden mellan ett låtsat leednde och ett äkta, utan släpper villigt ifrån sig en massa må bra-hormoner även vid ett fejkat leende.
Idag ska vi le!
Kram
Ett tårfyllt besök på bulimicentret
Slut på krafterna?
Orkar inte mer och är så trött på alltihopa nu!
Blir lite rädd när jag inte ens orkar bry mig. Jag bryr mig inte längre om vad som är bra för mig.
Har ingen vilja kvar och att få må bra saknar betydelse. Ingenting är roligt eller spännande.
Vill helst bara ligga ned, sova och försvinna från verkligheten ett tag.
10 kg upp på 2 dagar???
Åh, så less jag är på dessa känslor. Är less på att känna mig tjock och fet! Är less på att jag alltid ska lägga märke till hur kläderna sitter åt lite extra. Är less på det här livet! Jag vill vara frsik nu!
Var på kinabuffé med några vänner igår. Kunde som vanligt inte sluta äta och åt alldeles för mycket. När vi skildes utanför restaurangen, ville jag helst springa raka vägen hem fortsätta äta och sen kräkas. Tanken på hur besviken jag skulle bli och på hur jag mår idag, fick mig ändå att stå ut. Tog en lugn promenad hem och försökte slappna av istället. Väl hemma satt jag på msn, pratade med en vän och såg ett avsnitt av vampire diares (grymt bra serie om ni frågar mig! =).
Tack vare att jag stod ut igår, mår jag ändå hyfsat idag. Enda problemet är att jag har en otrolig viktångest. Bytte kläder minst 10 ggr imorse, då jag kände mig fet i allt. Alla byxor satt åt för mycket, avslöjade midjans stora fettvalkar och visade upp mina tjocka lår. Allt jag kan tänka på idag är hur tjock jag blivit. Vet att jag inte kan ha gått upp mycket i vikt de senaste dagarna, men är livrädd att det ska fortsätta såhär. Fortsätter jag att äta onyttigt och alltid äta för mycket, kommer jag ju snart att vara fet. Jag kan inte äta lagomt mycket, inte känna när jag är mätt och inte sluta äta. Har helt enkelt ingen kontroll längre. Inte heller kan jag hoppa över dagens måltider, äta mindre eller träna mer. Inte om jag vill bli frisk! Vad ska jag göra? Är så less på alla dessa dumma tankar och känslor.
//Wilma
Fortsätter på min resa mot ett frisk liv!
Ut med vågen
Men nu sitter jag istället här och inbillar mig att det är nåt fel på min våg. Har endast ökat 7 hg sedan i januari då jag skrevs in på bulimicentret och påbörjade min resa mot ett friskt liv. Vad är 700 g mot att jag mår så otroligt mycket bättre? Jag hetsäter och kräks sällan, har mer energi och tillbringar mycket mer tid med vänner. Jag börjar känna mig glad och lycklig. Men varför skulle jag då överhuvudtaget ställa mig på vågen imorse ?
Nu slänger vi ut vågen, alla "gå-ned-i-vikt-tidningar" och alla kläder som är för små!
Nu njuter vi av livet!
Kram
Valde att skämma bort mig själv en vanlig torsdagskväll =)
Så enkelt, så härligt och så välgörande! Ge din kropp lite kärlek varje dag.
Livet är MIN resa och det är JAG som bestämmer vilka val JAG gör.
Jag har alla möjligheter att leva precis som jag vill, i varje del av mitt liv!
Jag väljer att bli FRISK! Jag väljer att LEVA mitt liv!
Vad väljer ni?
Tack snälla ni!
Så snälla ni är!
Tackar enormt mycket för allt ert stöd och alla fina ord!
Nu vet jag att jag inte är ensam. Nu vet jag att det går att bli frisk!
Kram
Fick ett mail som fick mig att tänka efter
Washington DC, en tunnelbanestation en kall januarimorgon 2007.
En man med violin spelar Bach i en timme.
Under den timmen passerar ca 2000 personer.
Efter 3 min spelande uppmärksammar en medelålders man musikanten och drar ned tempot i sina steg. Han stannar några sekunder och fortsätter sedan vidare.
Efter 4 min:
Violinisten får sin första dollar. En kvinna kastar myntet i hans hatt utan att stanna.
Efter ca 6 min:
En yngre man lutar sig mot staketet och lyssnar en stund, men tittar snart på klockan och går vidare.
Efter 10 min:
Ett barn i 3-årsåldern stannar, men modern drar honom vidare. (Flera barn stannade men blev utan undantag omgående ivägsläpade av sina föräldrar)
Efter 45 min:
Violinisten har spelat oavbrutet. Endast 6 personer har stannat för att lyssna en kort stund.
Ett 20-tal personer har lagt pengar i hans hatt, men de flesta utan att sakta in. Violinisten fick ihop 32 dollar sammanlagt.
Efter 1 h:
Musikanten slutar att spela och det blir tyst. Ingen lägger märke till att han slutar, ingen applåderar.
Sanningen:
Musikanten som spelade är Joshua Bell, en av världens främsta nu levande violinister och musiker. Han spelade några av Bachs mest krävande stycken på en violin värd 3,5 milj dollar.
Två dagar tidigare spelade Joshua Bell för utsålda hus i Boston, biljetterna kostade i genomsnitt 100 dollar.
Detta är en sann historia. Joshua Bells inkognitospelning på T-banestationen organiserades av Washington Post, detta som en del av ett sociologiskt experiment om perception, smak och människors prioriteringar.
Man ställer frågan: "Lägger vi överhuvudtaget märke till skönheten i en vardaglig miljö vid en opassande tidpunkt? Stannar vi till för att uppskatta skönheten? Känner vi igen en talang i ett oväntat sammanhang? Hur många av oss går på fina koncerter och betalar dyra pengar för något vi inte har vett att uppskatta?"
En slutsats i mängden:
Om vi inte väljer att stanna till när en av världens bästa musiker spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument?
HUR MYCKET ANNAT GÅR VI INTE MISTE OM?
Nystart!
Jag har ju världens chans nu! Ska flytta till en ny stad, börja på ett nytt jobb, få en ny lägenhet, upptäcka nya intressen och lära känna nya människor. Mitt liv är med andra ord som ett stort blankt papper som jag kan fylla med precis vad jag vill =) Det är bara att fylla pappret med allt det jag önskar mig.
Jag drömmer, föreställer mig livet och fyller nu mitt papper (Allt är möjligt och tillåtet!).
Jag är frisk och lycklig!
Jag är värdefull och nöjd med mig själv!
Jag är pigg och fylld av energi.
Jag umgås med familj och vänner som gör mig glad. Jag njuter av deras sällskap.
Jag är förälskad och känner mig älskad.
Jag har ett arbete jag trivs med och längtar till.
Jag är lugn och avslappnad om kvällarna.
Jag sover bra!
Nu sätter jag upp mitt papper så jag kan se det varje dag. Varje gång min blick landar på mina drömmars mål påminns jag om vad jag lovat mig själv. Efter ett halvår eller ett helt år kommer jag att upptäcka att metoden fungerar. Jag uppfyller inte alla mål på rekordtid, men det kommer. Det viktigaste just nu är att fokusera!
God Natt!
Ps: Bläddrade i tidningen I FORM under lunchen idag och fastnade för denna övning. Tror den kan fungera =) Testa ni också!
Flera mackor och massor av smörgåsar
Mina fällor: Naturgodis samt Smörgåsar med massor av smör, ost och pålägg.
Har inte hetsat och kräkts på hela helgen (alltid något!), men överätit har jag sannerligen gjort. Lovar att jag gått upp 5-10 kg den senaste veckan. Har verkligen inte lyckats äta riktig mat på regelbundna tider, utan istället levt på yoghurt, smörgåsar och naturgodis.
Det är brödet som är mitt största problem. Kan inte nöja mig med en, utan äter mängder med smörgåsar -Hela tiden!!! På bulimicentret säger de att jag måste lära mig att äta bröd för att bli frisk. Har de rätt? Vill egentligen inte ta bort något ur min kost, plocka isär mitt liv för bulimins skull eller välja bort delar ur livet för att bli frisk. Vill ha bröd hemma, maten kvar i skafferiet och handla normalt. Vill kunna hantera bröd i brödkorgen samt en fyllld kyl.
Men jag klarar det inte, eller gör jag?
Jag äter ju heeela tiden! Hoppar över riktig mat och äter bröd, bröd, mera bröd och stora smörgåsar! Kanske bör jag kasta ut brödet i några veckor??? Kanske går det lättare om jag äter mat med långsamma kolhydrater. Kanske kan jag då bli av med mitt begär efter bröd och naturgodis. Bli av med längtan efter sött som så ofta lockar mig att stoppa något onödigt i munnen.
Hur fungerar brödet för er?
Någon som känner igen sig och kan berätta hur man hanterar ett ständigt "brödberoende" ?
Kramar
Måste skriva av mig lite...
Måste bara få skriva några rader... Har haft en lugn dag och en trevlig kväll! En stor middag med vänner, mycket skratt och glädje! Nu har de gått och jag känner jag mig bitter och ångerfull över alla de kvällar jag kastat bort. Tänk alla gånger jag valt att vara ensam med min bulimi istället för att umgås med dem!
Vet inte vad jag ska göra med alla sjuka tankar och all ångest just nu. Känner mig stor som ett hus och är verkligen rädd för att ta på mig kläderna imorgon. Rädd för känslan av att de sitter åt och att jag har blivit tjock och fet! Hade några dagar med hetsätning och kräkningar, därefter en hets jag inte spydde upp och nu en stor middag med efterrätt samt chips framför tv:n. Känns som om jag lagt på mig 10 kg på bara några dagar. Känner mig stor, fet och klumpig! Hatar den här känslan och vill inte se mig själv i spegeln! Vaderna är uppsvällda, låren har växt flera cm, midjan är försvunnen, armarna dallriga och fingrarana som små tjocka korvar. Försöker intala mig att det inte är sant, men det är verkligen inte lätt just nu...
Ångesten över allt jag ätit är stark och rädslan att öka i vikt större än på länge. Ändå känner jag mig lite bättre. Känner inget behov av att hetsäta för att döva mina känslor. Har dessutom fått tillbaka viljan att bli frisk! Viljan att fortsätta kämpa!
Nu har jag fixat en dag utan hets och kräkningar, imorgon går det lättare.
God Natt!
Sköna maj!
En ny månad är här. Det innebär en nystart med ny kraft och nya tag! Nu ska jag tillbaka!
Känner mig deppad för att det inte går bättre. Började min behandling på ett bulimicenter för ca 5 veckor sedan. I början var allt nytt och jag var motiverad, kämpade och slet. Men sedan tappade jag bort mig själv och min vilja. Nu är jag vilse och måste försöka börja om på nytt. Jag ska tillbaka till ett frisk liv! Hur hittar jag tillbaka?
Tror inte att jag ska krångla till det den här gången. Här är några enkla punkter att tänka på var dag:
Maj-Små steg mot ett friskt liv!
-Regelbunden mat (frukost, mellis, lunch, mellis, middag och kvällsfika).
-Sova (sover riktigt dåligt just nu. Kanske är det därför jag "spårat ur"?)
-Dricka mycket vatten
-Vardagslyx
-Träna lagomt (OBS! inte för mycket)
Har jag glömt något viktigt? Hjälp mig? Vad ska jag göra annorlunda denna gång? Än har jag inte gett upp hoppet om att en dag bli frisk! Än har jag viljan kvar...
Hoppas ni hade en skojig kväll igår!
Önskar er alla en skön & underbar majmånad!!!
Kram
