Har läst massor av böcker om sockerberoende, sockerkänslighet, lågkolhydrtaskost, LCHF osv.. Om det nu finns något som kallas sockerberoende,  måste jag vara en av de drabbade. Mår ganska bra och kan oftast hantera min bulimi så länge jag undviker snabba kolhydrater och rör på mig någorlunda bra (och då menar jag ej extremt mycket träning). Men så snart jag äter snabba kolhydrater blir hela jag speedad. Under helgen har jag ätit bra. Frukost, lunch och middag samt två mellanmål per dag. Har ätit riktig hemlagad mat (fisk, biff, kyckling, köttfärsås, råris, quinoa, potatis, brunsås, havregrynsgröt, yoghurt, keso, grönsaker, frukt och annat bra), men har inte vågat ha bröd, kex, glass och liknande hemma. Idag bjöds det på äppelkaka och vaniljvisp på jobbet. Åt en rejäl bit (med gott samvete!), men efter 5 min var jag alldeles förstörd. Hetstankar, ångest, tunnelseende, händer som darrar lätt, tankar som virrar runt runt, rastlöshet, det kryper i kroppen, törst, okoncentrerad, börjar svettas, kinderna hettar och jag är knappt medveten om vad dem runtomkring mig pratar om. Blir precis som om hela kroppen går på högvarv! Ville bara springa bort, gömma mig och döva allt med mera äppelkaka. Alla tankar kretsar kring den där äppelkakan och annan hetsmat. Jag undrar vad de andra tänker om mig? Tycker de att jag äter för mycket? Ser de hur glupsk jag är? Hur jag stirrar på äppelkakan? Konstigt nog tycks ingen lägga märke till vad som händer med mig. Hur kan de missa det??? 
Efter ca 20-30 min kände jag mig bättre igen, nästan som vanligt. Tog mig igenom dagen och nu mår jag bra igen. Äppelkakan var god, men tål jag den? Eller har jag någon sorts allergi mot socker? 

Har testat att både dra ner på och utesluta kolhydrater. Att helst plocka bort dem och följa en LCHF-diet fungerar inte för mig. Tappar min ork, känner mig inte nöjd och när jag väl äter någon form av kolhydrater, är det som om min kropp är extra känslig för just kolhydrater. Den skriker mera mera mera!!! --> och jag hetsäter tills magen är nära att spricka! (jodå, jag är seriös!) 

Någon som känner igen sig? Hur tänker ni kring sockerberoende? Hur gör ni med bröd, godis, glass, kex, kakor, paj mm? Klarar ni av att äta det? Kan ni hantera att ha en kakburk hemma? 

Mitt mål har egentligen alltid varit att bli frisk från bulimin och få ett normalt förhållande till mat och godsaker. Att med gott samvete kunna äta en bit äppelkaka till eftermiddagsfikat. Att kunna småäta godis och mysa i soffan till en fredagsfilm. Men tvivlar nu på om det ens är möjligt för mig... Vad tror ni?