Jag kan bara inte få min vikt ur tankarna!!! Försöker verkligen att fokusera på annat och inte bry mig om kropp och vikt. Det går inte så bra. Mina min putande mage, mina enorma lår och mina uppsvällda vader gör sig påminda hela tiden. Nu har jag till och med fått dalllriga armar :/

Tack för ert stöd och era kommentarer! Ska verkligen försöka igen med att inte fokusera på vikten. Vågen slänger jag nu en gång för alla!  

Efter några veckors samtalsstöd på bulimicenter gick allt så bra. Jag åt regelbundet, jag åt allt, jag åt gott, jag slutade kräkas, jag träffade vänner, jag tränade, jag hade skoj och jag njöt av livet. Sedan började allt sakta att gå utför igen. Jag unnade mig av det goda lite för mycket. Snart satte jag i mig stora mängder bröd, kakor, godis, kex, nötter, glass, pasta och pizza igen. Sov dåligt samtidigt som allt med runtomkring mig var en enda stor röra. Jobb, boende, flytt, vänner och familj flrändrades. Kände mig tjock, stressad, orolig och misslyckad. Fick återfall och hetsåt och kräktes dagligen i ett par veckor. Till slut hade jag stängt in mig hemma där jag struntade i allt och alla, åt enorma mängder mat och kräktes flera gånger per dag. Jag vet hur dåligt denna bulimi får mig att må. Jag vet hur farligt det är att kräkas. Jag vet att jag har ett val. Ändå var det nästintill omöjligt att bryta den onda cirkeln och komma tillbaka igen. Jag ville så gärna bli frisk och få uppleva alla de där glada känslorna som jag hade för några veckor sedan. Hade en hel del verktyg med mig från bulmicentret, men ingenting fungerade... Kanske för att jag inte hade viljan och orken?

Min kropp tog helst slut och efter några veckor nådde jag botten. Förstod att jag måste göra något för att förända min situation. Förstod att jag måste kämpa om jag ens skulle överleva. Läste anteckningarna från bulimicentret, beställde böcker, läste bloggar, surfade på internet, pratade med mamma och grep efter vartenda halmstrå. Hade provat att äta enligt LCHF en gång tidigare och det fungerade då. Gjorde därför ett nytt försök med en LCH-kost och plötsligt var jag uppe ur svackan. Slutade hetsäta och kräkas. Ja, jag slutade till och med att överäta :O. Började sakta känna mig bättre och piggare. Men jag vill inte bli lurad av ännu en "diet" och ta bort livsmedel ur min kost. Jag vill kunna äta av allt och hantera det! Efter 3 dagar, började jag successivt äta kolhydrater igen. Idag har jag inte kräkts på en vecka (Grattis till det Wilma!), men jag missbrukar fortfarande maten. De senaste dagarna har jag överätit av bröd, choklad och yoghurtgodis. Medan andra  roar sig, njuter av våren och är med på alla festligheter, sitter jag här hemma och stoppar allt möjligt i munnen. Varför? Hetsäter inte enorma mängder, men överäter varje kväll. Bröd, choklad, nötter, glass, kex osv...  Tror det är därför min rädsla för att bli överviktig är så stor. Fortsätter jag såhär blir jag ju snart fet! Varför äter jag egentligen? Måste verkligen ta mig ur det här beteendet innan det blir till en vana som inte går att bryta. Hade inget sug efter att överäta de dagar jag åt enligt LCHF? Är det värt ett försök till? Eller gör det mig bara ännu sjukare? 

Åh, just nu är allt ett enda stort virrvarr! Vad ska jag göra?    

Tack än en gång för ert stöd!