Stå på egna ben nu?
Idag pratade vi om min rädsla över att bli lämnad ensam med min bulimi samt min oro över att jag återigen ska hamna djupt nere i bulimins värld. Hur ska jag klara av det här alldeles själv? Tänk om jag inte klarar det... Tänk om jag aldrig blir frisk... Tänk om jag föralltid ska leva med denna ångest, svälten, mina hetätningar och alla kräkningar... Ja, då kommer jag sannerligen inte att leva länge till. Jag måste klara det! Jag ska bli frisk!
Hur som helst så kom vi överrens om att jag ska ta stöd av min blogg de närmaste veckorna. Kanske kan det fungera???
Att få uttrycka all den ångest och förtvivlan jag känner samt att få dela mina tårar med er, betyder nämligen otroligt mycket för mig. Tack för att jag får skriva av mig här! Allt ert stöd och alla fina kommentarer är till en enorm hjälp! Ni är underbara! Vår tanke på bulimicentret idag var att jag skulle fortsätta skriva om mina tankar, mina funderingar och mina känslor här. Jag skulle också börja skriva min matdagbok här (istället för i min söta lilla rosa anteckningsbok) och föra en träningsdagbok (för att ha koll på att jag inte tränar för mycket). Vad tror ni om det?
Själv tvekar jag lite. Jag behöver verkligen allt stöd jag kan få och kommer inte att klara detta ensam. Men samtidigt är jag rädd för att jag förstör för någon av er(?). Jag vill inte att min blogg med matdagbok och träningsscheman, ska lura er till sjuka tankar. Jag vet att jag själv inte klarar av att läsa inlägg som fokuserar för mycket på vikt, kg, mat, smalhet, kcal, träning osv. Jag är inte tillräckligt stark för det än, utan triggas igång, börjar äta mindre, svälta, träna mer, hetsäta och till slut kräkas.
Jag räknar dock inte kalorier och ser ingen anledning till att skriva ut min vikt här. Kommer inte heller att ange den mängd mat jag äter till varje måltid eller presentera tuffa träningsscheman (just nu tränar jag faktiskt inte alls). Nej, tanken är endast att motivera mig själv till att fortsätta äta ordentlig mat på regelbundna tider, att kunna analyera varför det ibland går åt skogen samt att hålla koll på att min träning inte går överstyr.
Vad tror ni?
Ska sova på saken nu!
God Natt & Kram
Tycker att det låter som en bra idé. Du är aldrig ensam, finns många i din sits och du har oss.
Du kan inte ta på dig ansvaret för andras beteende, vi väljer själva hur vi låter oss påverkas. Jag själv fick lite knäppa idéer en dag när jag läste din blogg men då valde jag bara att låta bli att läsa några dagar framöver.
Så gör det som känns bäst för dig!
Jag håller med om att det är en bra idé! :) Att läsa vad andra äter ger mig inspiration och det är kul att sätta sig in i hur andra äter på ett ungefär.
Däremot kan jag bli lite triggad av kalorilistor etc men precis som Elin skrev, vi väljer ju att läsa eller inte läsa.
Kramar :)
Visst, det låter som en bra idé. Att skriva matdagbok och träningsdagbok. Däremot har jag själv svårt för att läsa hur stor eller liten (beroende på hur man tolkar det) matmängden är. Detta p.g.a att jag lätt triggas igång av sådant. Men som sagt.....då kan jag ju faktiskt bara låta bli att läsa.
Gör det som känns bäst för dig själv.....ur ett friskhetsperspektiv! För du vill ji figtjas och ja, det blir en fight, men de är till för att övervinnas. Du är inte själv.....vi är flera som kommer finnas där för att stötta dig och jag tror på dig och din förmåga. DU KAN KLARA DETTA....
Kram!
