De sneste dagarna då jag varit på cykelsemester har varit rena paradiset. Förutom ett underbart väder, sällskapet med föräldrarna och en massa upplevelser, var det så skönt att få slippa bulimin och alla måsten ett tag. Kunde bara sitta där på cykeln, trampa och låta tankarna vandra. Rena meditationen! Behövde inte tänka på maten heller. Fanns ingen möjlighet att hetsäta och absolut ingen chans att kräkas (vilken lättnad det var!).

Mina föräldrar såg till att vi stannade och fyllde på våra energidepår med jämna mellanrum. Vi stannade för att vila och äta av vår matsäck. Blev många smörgåsar ute i solen, en och annan chokladbit för snabb energi, mysiga kvällar med pizza och sommarens första glass! Jag kunde njuta av livet igen! Och jag kunde (nästan) njuta av maten! Fast visst fanns tankarna och ångesten där hela tiden... Kommer den här mackan att göra mig tjock? Hur många kcal innehåller egentligen den här glassen? Undrar om jag hinner förbruka chokladbiten på cykeln under kvällen? DUMMA SJUKA TANKAR!!!!


   


Har iallfall haft några underbara semesterdagar. Tror det var precis vad jag behövde. Nu har jag fått tillbaka lite av min energi och min vilja! Viljan att leva! Viljan att bli frisk! Viljan att kämpa!  

Även om det inte riktigt känns så just nu, så vet jag att livet är värt att kämpa för!

Kram