Är hemma hos mina föräldrar nu och det känns verkligen underbart! Vill för en gångs skull bara umgås med dem och njuta av ledigheten. Har faktiskt suttit framför tv:n tillsammans med mamma hela kvällen nu. Var länge sedan jag var så här lugn! De senaste åren har jag alltid varit rastlös, uttråkad och istället avslutat kvällarna med småätande i smyg och hetsattcker för att sen och låsa in mig på toan, sätta på duschen och försöka dölja att jag sätter fingrarna i halsen.

Känner visserligen av de gamla vanorna att smyga till skafferiet eller frysen ikväll också, men känslan och suget är inte alls lika starka som vanligt. Har ju bestämt mig för att klara av den här helgen utan hets! Vill inte ljuga och smyga mer för mina föräldrar! Vill inte göra dem besvärade, bekymrade och oroliga! Vill inte svika dem! Vill bara älska dem och njuta av deras sällskap!

De vet om att jag har bulimi och de försöker stödja mig så gott de kan. Samtidigt är de så besvärade  och rädd för att prata om det. Jag tror att de skäms över mig. Eller rättare sagt så skäms de nog över vad jag gör. Det är alltid jag som tar upp bulimin och börjar prata om hur jag mår. Fast oftast är också jag tyst och låtsas att allt är bra. Vi låtsas att allt är som förrr. Att allt är lika bra som det var innan jag gick och blev den äckliga och misslyckade BulimiWilma.

Mamma som själv haft ångest och psykiska besvär förstår mig ändå ganska bra. Hon lyssnar och försöker komma med tips och råd. Min pappa däremot förstår inte ett enda litet skvatt. Han vill inte ens försöka förstå! Han tror att det är enkelt och att allt bara handlar om karaktär. Han säger till mig att ta mig i kragen och "sluta". Jag har ju alltid varit den målmedvetne, den som går in för allt till 110 % och den som lyckas med det mesta! Jag har alltid haft viljan! I hans ögon är det alltså bara för mig att bestämma mig för att låta bli att hetsäta och kräkas (som om jag inte försökt med det sjuhundrafemtioelva ggr!!!).  

Tro nu inte att jag inte älskar dem. För det gör jag verkligen! Och nu ska jag ha en underbar dag tillsammans med dem! 
Kram

Ps: Skrev början av inlägget under mitt täcke igårkväll (hade inget internet då), så fortsatte vid pappas dator nu på morgonen...