Ska jag aldrig lyckas ta mig ur det här helvetet. Nu är vi inne i mitten av juli, halva sommaren har gått och bulimin hindrar mig fortfarande från att leva. i förrgår fick jag ett riktigt anfall. Kände redan på förmiddagen hur det smög sig på. När jag väl slutade jobba fungerade inte hjärnan längre. Jag levde som i en dimma, händerna darrade, hjärtat bankade, det kröp i hela kroppen, jag var yr och allt jag kunde tänka på var mat, mat och mera mat. Kvällen slutade med en riktig hetsätning och flera timmar böjd över en toastol. Gårdagen blev likadan. Idag har jag varken hetsätit eller kräkts, men ätit har jag. Känner mig så otroligt tjock och vill inget hellre än att bli smal och fin. Vill vara smal, fin och lycklig! Men blir jag lyckligare av att vara smal? NEJ! Jag har redan testat det och vet att jag iinte blir lyckligare. Men jag kan verkligen inte vara lycklig i min kropp nu. Trivs inte. Alla min atankar kretsar kring att jag är tjock, ful och äklig. Kanske är det inte sant? Men det är verkligen så jag känner det nu. Varför kan jag inte bara få leva ett normalt liv????

Hjälp mig! Vad ska jag göra?