Satt precis och läste mina gamla blogginlägg här. Är förvånad! Alla handlar ju om hur stor jag känner mig, hur jag misslyckas och hur jag gång på gång försöker börja om. Då och då kommer visserligen ett litet försök till att vara positiv. Är det så mitt liv ser ut? Jo, till stor del är det så. Bulimin och de där tankarna finns hos mig varje dag, varje timme, varje minut...ja, nästan varje sekund av mitt liv. Det är snart nyårsafton, men den här gången tänker jag inte börja om. Hur ska jag någonsin komma fram om jag strycker ett streck över allt som varit? Om jag alltid startar om på nytt? Nej, den här gången ska jag FORTSÄTTA! Jag ska lära av mina misstag och fortsätta min resa mot ett friskt liv. En dag kommer jag att komma fram till mitt mål. :)

God fortsättning!