Osynlig




Det var länge sedan jag hetsåt eller kräktes, men det enda jag tänker på är mat, kropp och vikt.
Väntar bara på att jag ska falla dit igen... 

Jag jobbar, tränar och tänker på mat, kropp och utseende.
Träffar sällan andra människor utanför jobbet och känner mig helt osocial. Känns som om jag knappt vet hur man umgås och har trevligt längre. Jag blir tystare, försiktigare och osäker på mig själv. Snart är jag nog helt osynlig... 

Så tack för att ni finns och för att ni läser!
Var rädd om er!
Kram


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: