Tankar om helgens snedsteg
Har precis kommit hem från min träff på bulimicentret och känner mig nu ganska positiv ändå. Har fått ny motivation och ska verkligen ta tag i min bulimi nu igen.
Kanske var det bra med ett litet snedsteg ändå. För det första så mår jag uruselt idag och inser att jag aldrig mer vill ha det såhär. Tidigare hetsade och kräktes jag dagligen. Jag hade ständigt denna huvudvärk, yrsel, matthet, de uppsvällda kinderna, finnar och dålig hy. Precis som idag hade jag inte ork att bry mig i någonting alls. Det enda jag har/hade är en massa ångest samt en känsla av att vara äcklig, fet och misslyckad. De senaste dagarna har påminnt mig om vilket helvetet det är att leva med bulimin. Jag vet nu att jag kan må så enormt mycket bättre än vad jag gör idag. Är därför mer beslutsam än någonsin förr att nå dit. Jag ska bli fri från min bulimi!
På bulimicentret analyserade vi gårdagen och försökte ta reda på vad som gick fel. Själv hade jag grubblat i timmar här hemma, men kunde inte komma på varför allt blev såå fel igår. När jag satt där och fick hjälp med mina känslor, förstår jag att det kanske inte var så konstigt att jag fick ett återfall ändå(?). Förståeligt, men ändå dumt gjort!
Veckan har nämligen varit stressig. Mycket plugg, jobb, middagar/fester (som för mig med bulimi oftast innebär mycket ångest och jobbiga stunder vid matbordet), oro inför arbete, många framtisbeslut och nu mycket "måste göras" inför Norge. Efter en fullspäckad och underbar helg med mina vänner, blev det helt enkelt för mycket för mig. Jag var glad och lycklig över helgen vi haft. Jag var sorgsen och ledsen över att skiljas från mina vänner (efter 3 års studier flyttar vi nu till städer långt ifrån varandra). Jag var orolig och stressad över framtiden. Jag var trött och kände mig ensam. Glädje, lycka, sorg, oro, saknad, stress och trötthet på samma gång. Jag var fylld av en massa känslor, men visste inte vad jag skulle göra av dem. Jag kunde varken känna, uppleva eller hantera dessa känslor. I flera år har jag skjutit undan mina känslor och istället flytt till en värld av hetsätande. Att döva känslorna med mat, har blivit en vana för mig. Nu ska denna vana brytas en gång för alla!
Kram
Ps: Dagen har gått bra. Har varit duktig och ätit alla mina fem måltider. Jag har tagit hand om mig själv och vardagslyxat med ett bastubad. Nu väntar en kopp te med en vän och därefter en tidig kväll.
Kanske var det bra med ett litet snedsteg ändå. För det första så mår jag uruselt idag och inser att jag aldrig mer vill ha det såhär. Tidigare hetsade och kräktes jag dagligen. Jag hade ständigt denna huvudvärk, yrsel, matthet, de uppsvällda kinderna, finnar och dålig hy. Precis som idag hade jag inte ork att bry mig i någonting alls. Det enda jag har/hade är en massa ångest samt en känsla av att vara äcklig, fet och misslyckad. De senaste dagarna har påminnt mig om vilket helvetet det är att leva med bulimin. Jag vet nu att jag kan må så enormt mycket bättre än vad jag gör idag. Är därför mer beslutsam än någonsin förr att nå dit. Jag ska bli fri från min bulimi!
På bulimicentret analyserade vi gårdagen och försökte ta reda på vad som gick fel. Själv hade jag grubblat i timmar här hemma, men kunde inte komma på varför allt blev såå fel igår. När jag satt där och fick hjälp med mina känslor, förstår jag att det kanske inte var så konstigt att jag fick ett återfall ändå(?). Förståeligt, men ändå dumt gjort!
Veckan har nämligen varit stressig. Mycket plugg, jobb, middagar/fester (som för mig med bulimi oftast innebär mycket ångest och jobbiga stunder vid matbordet), oro inför arbete, många framtisbeslut och nu mycket "måste göras" inför Norge. Efter en fullspäckad och underbar helg med mina vänner, blev det helt enkelt för mycket för mig. Jag var glad och lycklig över helgen vi haft. Jag var sorgsen och ledsen över att skiljas från mina vänner (efter 3 års studier flyttar vi nu till städer långt ifrån varandra). Jag var orolig och stressad över framtiden. Jag var trött och kände mig ensam. Glädje, lycka, sorg, oro, saknad, stress och trötthet på samma gång. Jag var fylld av en massa känslor, men visste inte vad jag skulle göra av dem. Jag kunde varken känna, uppleva eller hantera dessa känslor. I flera år har jag skjutit undan mina känslor och istället flytt till en värld av hetsätande. Att döva känslorna med mat, har blivit en vana för mig. Nu ska denna vana brytas en gång för alla!
Kram
Ps: Dagen har gått bra. Har varit duktig och ätit alla mina fem måltider. Jag har tagit hand om mig själv och vardagslyxat med ett bastubad. Nu väntar en kopp te med en vän och därefter en tidig kväll.
Postat av: Malin
stolt över dig :)
Postat av: Isa
Tack så jätte myket :) Kul att höra attd u är på rätt bana igen. :)
När flyttar du till Oslo?
Kramar
