Läskigt att handla
Har inte handlat på hela veckan, men nu börjar mat, toapapper och tvättmedel att vara slut. Är alltså tvungen att handla idag, men vågar jag det? Har så svårt för att gå runt i mataffärer! Plötsligt triggas jag igång och innan jag vet ordet av är jag mitt uppe i ännu en hets. Det är skrämmande! Litar fortfarande inte på mig själv tillräckligt mycket för att våga ta mig till affären, men vad ska jag göra?
Haha, här sitter jag och tycker att ICA-butiken är skrämmande och läskig! Klarar inte ens av en sådan vardaglig sak som att handla. Sorgligt & patetiskt, men tyvärr sant!
Jämför med en nykter alkoholist som tvingas handla toapapper och bröd inne på systemet, klart det är jobbigt! Att hetsäta är ju vårat sätt att få den där kicken, dölja känslor etc. jag tycker inte att det är ett dugg patetiskt att det skrämmer dig. :)
För mig har bloggen, som fick mig att inse att jag inte var ensam och kunskapen om vad som händer i kroppen då jag hetsäter hjälpt mig att släppa skammen. Min mamma vet, efter att ha "Kommit på" mig flera gånger men vi pratar aldrig om det, och jag skulle nog inte vågat göra det heller. Alla de på OA vet också men utöver det vågar jag inte riktigt berätta. Känns så dumt då jag låtsats som ingenting så länge... Du då? Har du berättat för fler än dina föräldrar?
Ta hand om dig, kramar!
Åh, det lät riktigt jobbigt. Då mamma berätta för min pappa reagerade han genom att bli överbeskyddande, daltande och tyckte synd om mig "Min lilla flicka" "Du vet väl att du är vacker och att vi tycker om dig oavsett?", självklart menade han bara väl men jag behöver ingen som dalatar med mig och behandlar mig som en femåring. Även om man har ett bulimi som är ett "psykiskt" problem så rör det bara maten, inte mig. Jag är så rädd för att bli behandlad på ett annat sätt, som en annan person om jag berättar... eller ännu värre, att folk håller sig undan. Jag förstår precis hur du menar och tänker där.
Vi sitter och pratar, på möterna går vi igenom steg eller teman osv. Genom OA har jag träffat andra som har liknande problem som mig, vilket gett mycket. Framförallt att möta personer som haft liknande problem och klarat av att bli friska eller "abstinenta". Genom organisationen kan man få en "sponsor" att prata med dagligen och som hjälper en vid tillfrisknandet. Jag själv har inte kommit så långt men jag tycker att det är mysigt att sitta och lyssna på alla andras erfarenheter och tankar, dessutom får ju jag ut alla tankar med hjälp av bloggen. Vad som är rätt/hjälper är nog väldigt individuellt men om du aldrig varit på något möte tycker jag absolut att du ska testa!
Oj så långt det blev!
Kramar
Idag skulle jag handla och jag springer mig igenom affären. Och tar första bästa sort av det jag skall ha. Fast idag skulle jag bland annat ha bröd. Kunde inte bestämma mig så jag köpte inget. Får sån jävla ångest av att bara bestämma vilken sort jag skall ha...!!
Du är inte ensam.
Styrkekramar.
