Just nu känns allt tungt och jag tvivlar på om jag någonsin kommer att klara detta.
Men jag vet att jag MÅSTE klara det! Om inte kommer jag snart att ha förlorat mina vänner, min familj och mig själv! Alla drömmar, all energi och alla nöjen bleknar sakta men säkert bort. Ångesten och tankarna på min vikt blir däremot allt starkare. 

Är skräckslagen för att snart vara fet och ful. Hatar det lilla fett som lagt sig runt midja och lår. Försöker intala mig att det inte gör något, men det är svårt...

Har lovat att bara väga mig på bulimicentret på måndagar, men imorse stod jag verkligen inte ut mer. Känns som om alla kläder är för trånga och för små. Känner mig verkligen tjock, ful och helt värdelös!!! Inbillar mig att min vikt ökat i rekordfart! Var därför bara tvungen att få veta hur illa det egentligen var. Jag blundade, höll andan och tog ett försiktigt steg upp på vågen. Försiktigt öppnade jag ena ögat och andades ut...

Jag hade faktiskt inte ökad i rekordfart. Visst har jag lagt på mig lite sedan sitsta vägningen. Men det har gått nästan 2 veckor och vem har inte ätit onyttigt och ökat lite i vikt över påsken? Vad är 1 kg mot att få må bra och kunna njuta av livet? Har ju varken hetsat eller kräkts den senaste veckan, så vad gör då ett enda kg? Förutom min ångest och oro över vikten, har jag varit lycklig de senaste dagarna. Jag har haft energi för familj och vänner. Jag har njutit av alla de aktiviteter jag förr brukade älska att göra. Jag har till och med kunnat koppla av framför tv:n och på nätterna sovit gott. =)

Så varför måste du ångesten över min kropp och vikt vara så stor. Jag hatar det! Vill bara äta mindre, träna mer och bli av med några kg, men att göra det innebär ännu en hetsätning. Att hoppa över måltider och banta,  kommer alltså inte på fråga! Nu ska jag bli frisk!  

Är bara lite rädd för att jag inte har någon kontroll på maten. Flera gånger i veckan har jag varit trött, stressad och ledsen. Har då tagit till maten och varit nära ännu en hets. Det positiva är att jag nu lärt mig bryta en attack. Det är svårt och jag har alltid ångest över smörgåsarna, chokladen eller bullarna jag redan ätit. Men två bullar är bättre än tre! En chokladkaka är bättre än två! Allt är bättre än att hetsa och kräkas!!!

Jag är långt ifrån frisk. Jag äter fortfarande ofta av fel anledning eller alldeles för mycket. Men jag tror att jag har insett en viktig sak: Väljer jag att kräkas varje gång jag äter mer än jag borde, ja då kommer jag aldrig att bli frisk! Om jag kräks nu, ökar chansen att jag också nästa gång väljer att kräkas. Därför sitter jag istället här, skriver, skriver och skriver ännu mera. Skriver och väntar på att allt sug och alla känslor ska klinga av.

Ha en fin dag!
Kram